Från pank till pank: Förlorarnas hierarki

in #fictionyesterday

I varje samhälle, varje grupp eller varje fas i livet finns det helt klart ett rangordningssystem som alltid är outtalat. Nu pratar vi inte om de hemliga miljonärerna på Forbes lista, men den överraskande hierarkin för förlorarna. Att öppna ögonen för varje liten detalj låter dig se detta.

Längst ner finns de dagliga förlorarna, de som missar bussen spiller kaffe på sig själva eller skickar ett sms till fel person. Oavsett hur allvarlig eller liten förlusten än kan vara har den fortfarande en plats i förlusthierarkin, vilket avgör en persons position i förlorarnas hierarki och det är en ständig liten påminnelse om att allt i livet inte går som vi alltid planerar eller förutser.

Det finns en nivå ovanför basförlorarna och de är de ekonomiska kämparna, de som arbetar hårt men alltid är panka oavsett hur mycket de tjänar. De är kungarna och drottningarna när det gäller månadens slutliga överlevnadsspel. De kanske lever på snabbnudlar medan de låtsas att allt är bra, i hierarkin är det en förlust men det placerar dem varken högst upp eller längst ner på listan.

Om du klättrar längre upp på stegen av förlorarnas hierarki möter du förlorarna på sociala medier, det är de som jagar gilla-markeringar, följare och relevans, de postar selfies som ignoreras eller dansutmaningar som ingen tittar på, för varje visningsantal känns som en offentlig poängtavla över deras självvärde.

Efter det hittar vi de som är karriärmisslyckanden, de som fastnat i jobb de hatar eller fått sparken från jobb de älskade. De bär slipsar och bär bärbara datorer men inuti vet de att de förlorar ett lopp de aldrig riktigt ville springa.

Nu, högst upp i hierarkin, finns de trasiga, de med alla pengar och berömmelse eller inflytande men utan sinnesro. De sitter i herrgårdar, skrollar igenom lyxflöden och känner sig fortfarande tomma eftersom de har förlorat strider som pengar inte kan vinna. Så från pank till pank är förlorarnas hierarki verklig, men här är ironin att alla hör hemma någonstans på den stegen och vid någon tidpunkt säkerställer livet att vi alla turas om att förlora, kanske är det det som gör oss jämlika, kanske är förlust det enda vi alla verkligen delar.