Det är meningslöst: Kulor istället för ord.

Det är meningslöst, det finns ingen logik, ingen anledning och än mindre någon rättfärdigande som kan stödja att man tar ett liv. Mordet på unge Charlie är den mörkaste manifestationen av intolerans, en avgrund som vi som samhälle kikar ner i när vi glömmer det grundläggande värdet av debatt och samexistens. Hans bortgång lämnar oss med ett smärtsamt eko, ett obestridligt bevis på att vi har misslyckats på den mest grundläggande nivån: att förstå varandra som samhälle.

Jag förkastar djupt denna barbariska handling. Jag förkastar idén att våld kan vara ett svar på tankar. Ord kan inte ersättas med kulor; det är en feg, destruktiv ekvation som förstör alla möjligheter till framsteg. Idéer, oavsett hur motstridiga de än må vara, konfronteras med argument, debatteras med ordens kraft och respekteras i sin mångfald. De som firar denna handling begår inte bara ett brott, utan erkänner också sitt eget intellektuella nederlag.

Respekt för andras idéer var hans huvudsakliga handling, hans renaste arv. Hans universitetsbesök bestod av frasen ”Bevisa att jag har fel” som en inbjudan till debatt, direkt men respektfull mot andras idéer. I en polariserad värld som skriker men inte lyssnar är det viktigt att välja dialog. Att hedra hans minne handlar inte om att ropa efter hämnd utan om att be om rättvisa, och framför allt att engagera oss i att bygga de broar som våldet har förstört. Må hans väsen bli en uppmaning att försvara det mest värdefulla ett samhälle kan ha: rätten att tänka annorlunda utan att det kostar oss våra liv eller vår frihet.